Svensk ordbok 2009, webbversion

kuckelu`ra verb ~de ~t kuckelur·ar●kuckla vard.komm.de satt och kuckelurade för sig självakuckelura (med ngn) (om ngt/SATS)sedan 1769jfr sv. dial. kukulera med samma betydelse Subst.:vbid1-897223kuckelurande