Svensk ordbok 2009, webbversion
kuckeliku´
substantiv ~et
kuckel·iku·et1tuppens galande
zool.○äv. som ljudhärmande utrop el. beskrivningkuckeliku, klockan är sju!sedan 1796av ljudhärmande urspr.
2kuckel
vard.komm.de hade något kuckeliku för sig i köketsedan 1889