Svensk ordbok 2009, webbversion

kuckeliku´ substantiv ~et kuckel·iku·et1tuppens galande zool.○äv. som ljud­härmande ut­rop el. beskrivningkuckeliku, klockan är sju!sedan 1796av ljud­härmande urspr. 2kuckel vard.komm.de hade något kuckeliku för sig i köketsedan 1889