Svensk ordbok 2009, webbversion
krå`kfågel
substantiv ~n kråkfåglar
kråk|fågl·ar●typ av stor, oftast mörk tätting med rak, kraftig näbb
och hest kraxande (el. klangfullt skränande) läte
zool.till kråkfåglarna hör t.ex. kråkor, skator, kajor, korpar och nötskrikorsedan 1850