Svensk ordbok 2009, webbversion

krå`kfågel substantiv ~n kråkfåglar kråk|­fågl·ar●typ av stor, oftast mörk tätting med rak, kraftig näbb och hest kraxande (el. klang­fullt skränande) läte zool.till kråkfåglarna hör t.ex. kråkor, skator, kajor, korpar och nöt­skrikorsedan 1850