Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
krämt·ar●harkla sig
mindre brukl.komm.han krämtade och klarade strupenkrämtasedan 1712av ovisst urspr.; ev. till krama i bet. ’trycka ut luft genom struphuvudet’; jfr sv. dial. krama ’hosta’
Subst.:vbid1-219656krämtande,
vbid2-219656krämtning