Svensk ordbok 2009, webbversion

kräm`ta verb ~de ~t krämt·ar●harkla sig mindre brukl.komm.han krämtade och klarade strupenkrämtasedan 1712av o­visst urspr.; ev. till krama i bet. ’trycka ut luft genom strup­huvudet’; jfr sv. dial. krama ’hosta’ Subst.:vbid1-219656krämtande, vbid2-219656krämtning