Svensk ordbok 2009, webbversion
[krä`klael.kräk`la]
substantiv ~n kräklor
kräkl·an●biskopsstav
med inrullat, ornamenterat krön
relig.sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. krökla; samma ord som fornsv. (gröta)kräkla, sv. dial. kräkla ’trästycke med grenstumpar (att röra i gröten med)’, diminutivbildn. till krake i bet. ’trädgren’; jfr krake