Svensk ordbok 2009, webbversion

kräkla [krä`klael.kräk`la] substantiv ~n kräklor kräkl·an●biskops­stav med in­rullat, ornamenterat krön relig.sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. krökla; samma ord som fornsv. (gröta)kräkla, sv. dial. kräkla ’trä­stycke med grenstumpar (att röra i gröten med)’, diminutivbildn. till krake i bet. ’träd­gren’; jfr krake