Svensk ordbok 2009, webbversion

1kräf`ta substantiv ~n kräftor kräft·an●(typ av) ätligt, tiofotat kräft­djur som lever i söt­vatten och som blir kraftigt rött efter kokning; betraktat som typisk svensk delikatess kokk.zool.kräftfiskekräftskivakräftstjärtflodkräftasignalkräftaädelkräftafånga kräftorkräftan kryper fram­åt men blir den skrämd backar den genom att slå nedåt-framåt med stjärten○äv. om an­dra (havs­levande) kräft­djuri sammansättn. eremitkräftahavskräftahoppkräftamusselkräftastorkräftaKräftans vändkretssevändkrets röd som en kräftaseröd sedan 1481Stockholms Stads Jordebok 1474–1498fornsv. kräveta; av lågty. krevet med samma betydelse; besl. med krabba
2kräfta [kräf`-el.kräf´-] substantiv ~n kräft·an●cancer åld.med.blodkräftamagkräftahan dog i kräfta○äv.en växt­sjukdom med sår och svulster orsakad av en parasit­svamp potatiskräftasedan 1458Sex ekonomiska traktaterfornsv. kräveta; efter lat. can´cer ’kräfta (djuret); cancer’; jfr cancer