Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n kräftor
kräft·an●(typ av) ätligt, tiofotat kräftdjur som lever i sötvatten
och som blir kraftigt rött efter kokning; betraktat som typisk svensk delikatess
kokk.zool.kräftfiskekräftskivakräftstjärtflodkräftasignalkräftaädelkräftafånga kräftorkräftan kryper framåt men blir den skrämd backar den genom att slå nedåt-framåt med stjärten○äv. om andra (havslevande) kräftdjuri sammansättn.
eremitkräftahavskräftahoppkräftamusselkräftastorkräftaKräftans vändkretssevändkrets
röd som en kräftaseröd
sedan 1481Stockholms Stads Jordebok 1474–1498fornsv. kräveta; av lågty. krevet med samma betydelse; besl. med krabba
[kräf`-el.kräf´-]
substantiv ~n
kräft·an●cancer
åld.med.blodkräftamagkräftahan dog i kräfta○äv.en växtsjukdom med sår och svulster
orsakad av en parasitsvamp
potatiskräftasedan 1458Sex ekonomiska traktaterfornsv. kräveta; efter lat. can´cer ’kräfta (djuret); cancer’; jfr cancer