Svensk ordbok 2009, webbversion

kryp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kryp·et1litet krypande eller krälande djur särsk. om insekt el. mask psykol.yrk.zool.småkrypinsekter och an­dra kryp○äv. om litet barnmänskokrypdet lilla krypet○ibl. äv. om vuxen människa (el. bildligt för att beskriva vuxen människa)ofta ned­sätt.du har svikit oss, ditt kryp!från toppen av Kaknästornet såg människorna ut som små krypsedan 1801till krypa 2krypande känsla med.SYN.synonymkrypning när han blev nervös fick han kryp i benensedan 1980