Svensk ordbok 2009, webbversion

1krydd`a substantiv ~n kryddor krydd·an●ämne (från växt) som an­vänds som smak­tillsats till mat ofta fram­ställt av växtens frukt el. frön kokk.kryddburkkryddsillsalladskryddaörtkryddastarka kryddorexotiska kryddorväl­doftande kryddorkryddan satte piff på an­rättningenvanliga kryddor är t.ex. vit- och svart­peppar, paprika, kanel, ingefära, kummin, vanilj och senap○äv. om an­dra karakteristiska till­satser i an­dra samman­hangen doft med en flyktig krydda av dyrbar parfym○äv. bildligtstimulerande in­slag i ngt resorna var kryddan i hennes livhungern är den bästa kryddansehunger sedan 1406; 1675 i bildlig bemärkelseöppet brev utfärdat av rådmannen i Stockholm Kord Kerkoff (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kryd(d)e; av lågty. krude ’ört; krydda’; jfr krut
2krydd`a verb ~de ~t krydd·ar●smak­sätta med kryddor kokk.krydda matenkryddat bränn­vinkrydda efter behagstarkt kryddade mexikanska grytor○äv.ge extra stark lukt eller smak åt luften kryddades av lukten från färskrostade kaffe­bönor○äv. bildligtge stimulerande till­sats till han kryddade sitt tal med väl­funna citatkrydda (ngt) (med ngt)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. krydda Subst.:vbid1-219239kryddande, vbid2-219239kryddning