Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n kryddor
krydd·an●ämne (från växt) som används som smaktillsats till mat
ofta framställt av växtens frukt el. frön
kokk.kryddburkkryddsillsalladskryddaörtkryddastarka kryddorexotiska kryddorväldoftande kryddorkryddan satte piff på anrättningenvanliga kryddor är t.ex. vit- och svartpeppar, paprika, kanel, ingefära, kummin, vanilj och senap○äv. om andra karakteristiska tillsatser i andra sammanhangen doft med en flyktig krydda av dyrbar parfym○äv. bildligtstimulerande inslag
i ngt
resorna var kryddan i hennes livhungern är den bästa kryddansehunger
sedan 1406; 1675 i bildlig bemärkelseöppet brev utfärdat av rådmannen i Stockholm Kord Kerkoff (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kryd(d)e; av lågty. krude ’ört; krydda’; jfr krut
verb ~de ~t
krydd·ar●smaksätta med kryddor
kokk.krydda matenkryddat brännvinkrydda efter behagstarkt kryddade mexikanska grytor○äv.ge extra stark lukt eller smak åt
luften kryddades av lukten från färskrostade kaffebönor○äv. bildligtge stimulerande tillsats till
han kryddade sitt tal med välfunna citatkrydda (ngt) (med ngt)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. krydda
Subst.:vbid1-219239kryddande,
vbid2-219239kryddning