Svensk ordbok 2009, webbversion

krutong [-åŋ´] substantiv ~en ~er krut·ong·en●smör­stekt skiva av vitt bröd som under­lag för stuvningar, ägg­rätter e.d. kokk.○äv. om så­dant bröd i form av små tärningar som serveras i soppasedan 1832av fra. croûton ’bröd­kant; stekt bröd­skiva’; till lat. cru´sta ’skorpa’; jfr krusta, krustad