Svensk ordbok 2009, webbversion
krutong
[-åŋ´]
substantiv ~en ~er
krut·ong·en●smörstekt skiva av vitt bröd
som underlag för stuvningar, äggrätter e.d.
kokk.○äv. om sådant bröd i form av små tärningar som serveras i soppasedan 1832av fra. croûton ’brödkant; stekt brödskiva’; till lat. cru´sta ’skorpa’; jfr krusta, krustad