Svensk ordbok 2009, webbversion
kru`tbrännare
substantiv ~n äv. vard. krutbrännarn, plur. ~, best. plur. krutbrännarna
krut|bränn·ar·en●en orkidé vars avlånga ax har en topp av outvecklade, svartröda (liksom krutstänkta) blommor
Nollkrutbrännaren är ganska allmän på Öland och Gotlandsedan 1741