Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
plur.
krusi|dull·er●utsmyckning i form av slingrande linjer
el. snäckformade ornament e.d.
form.komm.JFRcohyponymsnirkel
arkitektoniska krusidullertavelramens gyllene krusiduller○ibl. äv. akustiskt, särsk. om musikalisk utsmyckningett romantiskt stycke med drillar och krusiduller○äv. bildligtomständligt beteende
hon sade ja utan krusidullersedan 1867av lågty. krusedulle med samma betydelse, till krus ’krusig’