Svensk ordbok 2009, webbversion
krum
`
horn
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
krum|horn·et
●
typ av träblåsinstrument med böjd nedre del
i bruk särsk. under 1500- och 1600-talen
musik
JFR
cohyponym
skalmeja
○
äv. om en orgelstämma
sedan 1538