Svensk ordbok 2009, webbversion

krum`horn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en krum|­horn·et●typ av träblås­instrument med böjd nedre del i bruk särsk. under 1500- och 1600-talen musikJFRcohyponymskalmeja ○äv. om en orgel­stämmasedan 1538