Svensk ordbok 2009, webbversion

krumbuk´t substantiv ~en ~er krum|­bukt·en●kraft­full slingrande rörelse komm.JFRcohyponymvindel clownernas komiska krumbukter○äv. bildligtvanligen i nekande ut­tryck undan­glidande beteende JFRcohyponymsnirkel hon gick rakt på sak utan krumbuktersedan 1840till 1krum och 1bukt