Svensk ordbok 2009, webbversion
krumbuk´t
substantiv ~en ~er
krum|bukt·en●kraftfull slingrande rörelse
komm.JFRcohyponymvindel
clownernas komiska krumbukter○äv. bildligtvanligen i nekande uttryck
undanglidande beteende
JFRcohyponymsnirkel
hon gick rakt på sak utan krumbuktersedan 1840till 1krum och 1bukt