Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. krukmakarn, plur. ~, best. plur. krukmakarna
kruk|mak·ar·en●person som yrkesmässigt tillverkar krukor
el. andra föremål av bränd och glaserad lera
tekn.yrk.krukmakarverkstadsedan 1516–17 (som tillnamn)Stockholms stads skottebok 1516–1525fornsv. krukomakare; se 3maka