Svensk ordbok 2009, webbversion

kru`kmakare substantiv ~n äv. vard. krukmakarn, plur. ~, best. plur. krukmakarna kruk|­mak·ar·en●person som yrkesmässigt till­verkar krukor el. an­dra före­mål av bränd och glaserad lera tekn.yrk.krukmakarverkstadsedan 1516–17 (som till­namn)Stockholms stads skottebok 1516–1525fornsv. krukomakare; se 3maka