Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n krukor
kruk·an1nästan cylindriskt eller bukigt kärl
ofta av lergods, porslin, plast el. plåt; ofta för förvaring av (delvis) flytande matvaror; med el. utan lock och handtag
heminr.hush.krukskärvalerkrukasyltkrukabrända och glaserade krukoren kruka med körsbärssylten kruka med inlagd sill○spec. om sådan behållare för plantering av växter (vanligen formad som en stympad kon)blomkrukapelargoner i krukoren kruka (ngt), en kruka (med ngt)sedan slutet av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. kruka; av lågty. kruke med samma betydelse; av ovisst urspr.
2feg person
vard.psykol.yrk.badkrukahan är en riktig kruka som inte vågar badasedan 1685trol. till sv. dial. kruker ’rädd stackare’, med anslutning till kruka 1