Svensk ordbok 2009, webbversion

kru`ka substantiv ~n krukor kruk·an1nästan cylindriskt eller bukigt kärl ofta av ler­gods, porslin, plast el. plåt; ofta för förvaring av (delvis) flytande mat­varor; med el. utan lock och hand­tag heminr.hush.krukskärvalerkrukasyltkrukabrända och glaserade krukoren kruka med körsbärs­sylten kruka med in­lagd sill○spec. om så­dan behållare för plantering av växter (vanligen formad som en stympad kon)blomkrukapelargoner i krukoren kruka (ngt), en kruka (med ngt)sedan slutet av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. kruka; av lågty. kruke med samma betydelse; av o­visst urspr. 2feg person vard.psykol.yrk.badkrukahan är en riktig kruka som inte vågar badasedan 1685trol. till sv. dial. kruker ’rädd stackare’, med an­slutning till kruka 1