Svensk ordbok 2009, webbversion

krubbitare [krub`-] substantiv ~n äv. vard. krubbitarn, plur. ~, best. plur. krubbitarna krubb|­bit·ar·en●häst som har o­vanan att svälja luft genom att ta stöd med tänderna mot krubbkant och som där­igenom kan få kolik jordbr.sedan 1698