Svensk ordbok 2009, webbversion
krubbitare
[krub`-]
substantiv ~n äv. vard. krubbitarn, plur. ~, best. plur. krubbitarna
krubb|bit·ar·en●häst som har ovanan att svälja luft genom att ta stöd med tänderna mot krubbkant
och som därigenom kan få kolik
jordbr.sedan 1698