Svensk ordbok 2009, webbversion

1krubb`a substantiv ~n krubbor krubb·an1lång­sträckt, ngt rundad behållare för ut­fodring av nöt­kreatur och hästar jordbr.○spec. om den behållare där Jesus­barnet enl. Bibeln lades el. om sen­tida modell av denjulkrubbaJesus­barnet i krubbansedan förra hälften av 1400-taletEtt Forn-Svenskt Legendariumfornsv. krubba; av lågty. krubbe med samma betydelse 2vanligen i sammansättn. typ av dag­hem för små barn ngt åld.pedag.samh.barnkrubbasedan 1854
2krubb`a verb ~de ~t krubb·ar●äta vard.kokk.de satt och krubbadekrubba (ngt)sedan 1937till krubb Subst.:vbid1-218999krubbande, vbid2-218999krubbning