Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n krubbor
krubb·an1långsträckt, ngt rundad behållare för utfodring av nötkreatur och hästar
jordbr.○spec. om den behållare där Jesusbarnet enl. Bibeln lades el. om sentida modell av denjulkrubbaJesusbarnet i krubbansedan förra hälften av 1400-taletEtt Forn-Svenskt Legendariumfornsv. krubba; av lågty. krubbe med samma betydelse
2vanligen i sammansättn.
typ av daghem för små barn
ngt åld.pedag.samh.barnkrubbasedan 1854
verb ~de ~t
krubb·ar●äta
vard.kokk.de satt och krubbadekrubba (ngt)sedan 1937till krubb
Subst.:vbid1-218999krubbande,
vbid2-218999krubbning