Svensk ordbok 2009, webbversion
kro
´
ton
substantiv
,
ingen
böjning
,
n-genus
krot·on
●
en prydnadsväxt med brokiga blad
bot.
sedan 1815
av grek.
kroto
´
n
’fårlus; fästing’ (växtens frukt liknar en fästing)