Svensk ordbok 2009, webbversion
kronome
´
ter
substantiv
~n kronometrar
krono·metr·ar
●
ur för mycket noggrann tidmätning
särsk. för astronomisk navigation och i idrottssammanhang
instr.
tid.
sedan 1795
bildn. till grek.
khron
´
os
’tid’ och
met
´
ron
’mått’