Svensk ordbok 2009, webbversion

kro`njuvel substantiv ~en ~er kron|­juvel·en●vanligen plur. en­dera av flera finare juveler som till­hör visst kunga­hus el. (nu­mera) mot­svarande stat kläd.samh.JFRcohyponymregalier de engelska kronjuvelerna○äv. bildligtinte sällan sing. det allra bästa av ngt skillingmärket var kronjuvelen i frimärks­samlingenIndien sågs som kronjuvelen i det brittiska imperietsedan 1792