Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kron|juvel·en●vanligen plur.
endera av flera finare juveler som tillhör visst kungahus
el. (numera) motsvarande stat
kläd.samh.JFRcohyponymregalier
de engelska kronjuvelerna○äv. bildligtinte sällan sing.
det allra bästa av ngt
skillingmärket var kronjuvelen i frimärkssamlingenIndien sågs som kronjuvelen i det brittiska imperietsedan 1792