Svensk ordbok 2009, webbversion

kro`kna verb ~de ~t krok·nar●bli krokig form.ryggen kroknade av an­strängningen○äv. bildligttappa orken särsk. sportNN ledde länge men kroknade på sista kilometernkroknasedan ca 1400Klosterläsningfornsv. krokna Subst.:vbid1-218593kroknande