Svensk ordbok 2009, webbversion
kro`kna
verb ~de ~t
krok·nar●bli krokig
form.ryggen kroknade av ansträngningen○äv. bildligttappa orken
särsk. sportNN ledde länge men kroknade på sista kilometernkroknasedan ca 1400Klosterläsningfornsv. krokna
Subst.:vbid1-218593kroknande