Svensk ordbok 2009, webbversion

kro`kben substantiv ~et krok|­ben·et●i vissa ut­tryck hinder i form av ett ben som sträcks ut för att ngn ska snubbla komm.sätta/lägga krokben för ngn○äv. bildligtkriget satte krokben för hans karriärsedan 1734; 1736 i bildlig bemärkelse