Svensk ordbok 2009, webbversion
kro`kben
substantiv ~et
krok|ben·et●i vissa uttryck
hinder i form av ett ben som sträcks ut för att ngn ska snubbla
komm.sätta/lägga krokben för ngn○äv. bildligtkriget satte krokben för hans karriärsedan 1734; 1736 i bildlig bemärkelse