Svensk ordbok 2009, webbversion

kri`scentrum substantiv kriscentret el. ~ el. ~et, plur. kriscentra el. kriscentrer el. ~ kris|­centr·um·et1in­rättning för hjälp till personer med akuta, svåra problem t.ex. i sam­band med en o­lycka rum.samh.ett kriscentrum för miss­handlade kvinnor med jour­telefon dygnet runtman har upp­rättat ett kriscentrum för de an­höriga i närheten av olycks­platsensedan 19832om­råde där politiska och militära kriser lätt upp­står mil.pol.Persiska viken – ett av världens kriscentrasedan 1987