Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kris·en1mycket svår (samhälls)situation
ofta av politiskt el. ekonomiskt slag
af.ekon.psykol.krissituationbostadskrisfinanskrisförtroendekrisoljekrisregeringskrisvårdkrisen akut krisen allvarlig krisen politisk krislandet är i krislandet klarade sig ur den ekonomiska krisenkrisen är över○ofta äv. om svår situation på det psykologiska planetlivskrismedelålderskrishan genomgick en allvarlig religiös kris○äv. försvagatdåligt tillstånd
under en längre tid
den västerländska civilisationens krissedan 1759av fra. crise med samma betydelse; ur grek. kris´is ’åtskiljande; avgörande; prövning’; jfr diakritisk, kritisk
2tillstånd där ett akut sjukdomsförlopp når sin kulmen
varefter en avgörande (positiv el. negativ) vändning sker
med.krisreaktionläkaren sade att krisen var översedan 1729Kriser och kransar.Titel på diktsamling av Birger Sjöberg (1926)
substantiv ~en ~ar
kris·en●typ av malajisk dolk
vanligen med vågformig klinga
verkt.sedan 1796av malajiska kiris, kris, kres med samma betydelse