Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
krinol·in·en●kjol som är utspänd i klockform
med hjälp av en stel underkjol; i mode i mitten av 1800-talet
kläd.sedan 1843av fra. crinoline med samma betydelse; av ita. crinolino ’underkjol (av tagel)’, till crino ’hästhår’
I min blommiga blå krinolin.Titel på sång (text S.S. Wilson), första gången framförd i Ernst Rolfs Lyckolandsrevy (1923)