Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
kringelikro`karkringelikro`kar
substantiv,
plur.
kring·el(i)|krok·ar●mängd av krökar i olika riktningar
på väg e.d.
vard.komm.trafik.vägen gick i kringelkrokar○äv. bildligtdet blev många kringelkrokar innan han kom till sakensedan 1836till sv. dial. kringel ’ring’ och krok; jfr kringla