Svensk ordbok 2009, webbversion

kring`elkrokar el. kringelikro`karkringelikro`kar substantiv, plur. kring·el(i)|­krok·ar●mängd av krökar i o­lika riktningar på väg e.d. vard.komm.trafik.vägen gick i kringelkrokar○äv. bildligtdet blev många kringelkrokar innan han kom till sakensedan 1836till sv. dial. kringel ’ring’ och krok; jfr kringla