Svensk ordbok 2009, webbversion

krill substantiv ~en krill·en●vanligen koll. typ av räkliknande litet kräft­djur före­kommande (som plankton) i stora mängder, särsk. i vattnen utan­för Antarktis zool.krill är viktig föda för bl.a. sill och valarsedan 1964av no. krill med samma betydelse; besl. med no. dial. krill ’krusning’ och med krille ’förflytta sig med små rörelser’