Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. krigarn, plur. ~, best. plur. krigarna
krig·ar·en●person som (yrkesmässigt) deltar i krig
mil.yrk.JFRcohyponymsoldat
krigarfolkBanér, Torstenson och de andra svenska krigarna under 1600-taletsedan 1541