Svensk ordbok 2009, webbversion

kri`gare substantiv ~n äv. vard. krigarn, plur. ~, best. plur. krigarna krig·ar·en●person som (yrkesmässigt) del­tar i krig mil.yrk.JFRcohyponymsoldat krigarfolkBanér, Torstenson och de an­dra svenska krigarna under 1600-taletsedan 1541