Svensk ordbok 2009, webbversion

kredensa [-den´-el.-den`-] verb ~de ~t kred·ens·ar●skänka i och smaka av eller bjuda (dryck) för av­smakning åld.kokk.○urspr. om att smaka av ngt för att säkra att det inte var förgiftatkredensa ngtsedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. kredenza; av ty. kredenzen med samma betydelse; till ita. credenza, eg. ’förtroende’; till lat. cre´dere ’tro’; jfr 1kredit Subst.:vbid1-217268kredensande, vbid2-217268kredensning