Svensk ordbok 2009, webbversion

krax`a verb ~de ~t krax·ar●ge i­från sig hesa ljud särsk. om kråk­fåglar Nollkorparna kraxade○äv. om persongubben kraxade fram ett svar○äv. bildligt om att förut­säga o­lyckai ett ut­tryck olycks­korparna kraxade om sämre tiderkraxasedan 1745ljud­härmande; jfr ty. krächzen med samma betydelse Subst.:vbid1-217196kraxande; krax