Svensk ordbok 2009, webbversion

kravall´ substantiv ~en ~er krav·all·en●vanligen plur. upp­lopp på all­män plats samh.kravallpoliskravallstyrkorgatukravallerblodiga kravallersedan 1848av ty. Krawall med samma betydelse; ev. av medeltidslat. charavall´ium ’gatularm’