Svensk ordbok 2009, webbversion
kravall´
substantiv ~en ~er
krav·all·en●vanligen plur.
upplopp på allmän plats
samh.kravallpoliskravallstyrkorgatukravallerblodiga kravallersedan 1848av ty. Krawall med samma betydelse; ev. av medeltidslat. charavall´ium ’gatularm’