Svensk ordbok 2009, webbversion

kra´ter substantiv ~n kratrar kratr·ar1större tratt­formig hålighet på ytan av jorden el. annan himla­kropp geogr.bombkratermeteorkratermånkrater○spec.större tratt­formig hålighet i toppen av en vulkan vulkankratersedan 1774via ty., lat. av grek. krate´r ’skål; krater’ 2typ av större kärl med vid öppning vanlig i antikens Grek­land hush.konstvet.sedan 1819