Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kras·ar1ge ifrån sig kras(ljud)
som när ngt sprött går sönder
Nollisen krasade under skosulorna○ofta i opers. konstruktiondet krasade under fötterna av all sanden på hallgolvetkrasasedan 1747ljudhärmande
2ibl. med partikelnsönder
få (ngt sprött) att splittras
vard.Nollglaset krasades sönder när han råkade trampa på det○äv. bildligthennes drömmar krasadeskrasa (sönder) ngtsedan ca 1755Subst.:vbid1-217093krasande;
kras (till 1)