Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
krans·ar1pryda med krans
Nollhon samlade de vitblommande stänglarna och kransade dem med gröna bladkransa ngn/ngtsedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. kranza
2ligga som en krans omkring
Nollvackra hagar kransade åkrarnakransa ngtsedan 1813Subst.:vbid1-217024kransande,
vbid2-217024kransning
Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa.Erik Johan Stagnelius, Näcken (ca 1820)