Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
krans·en●ring av sammanflätade blommor och blad
som prydnad el. hederstecken
heminr.kläd.begravningskransblomsterkranslagerkransbinda kransarkransar och girlangerkransar av blommor och blad i håretde lade en krans på hans gravhon hängde kransen runt segrarens hals○äv. om motsvarande avbildningen krans av stuckrosor i taket○äv. om annan ringformad företeelsekransbebyggelsefrälsarkransspiselkransvetekranskransen av förorter runt stadenen krans (av ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. kranz; av ty. Kranz med samma betydelse; av oklart urspr.