Svensk ordbok 2009, webbversion

kran substantiv ~en ~ar kran·en1rörformad an­ordning för reglering av flödet genom rör­ledning från en behållare el. ett större rörsystem för vätska el. gas hush.blandarkrangaskranvattenkranölkranöppna kranenstänga kranenvrida åt kranendet droppade ur kranengästerna av­råddes från att dricka vatten från kranen○äv. om den vridbara del som öppnar an­ordningenJFRcohyponymkik vrida på kranarnasedan 1778av lågty. kran, ty. Kran med samma betydelse; samma ord som lågty. krane, ty. Kranich ’trana’ (an­ordningen liknar fågelns hals och näbb); jfr trana 2förarmanövrerad an­ordning för lyftning och förflyttning av tyngre gods ofta med möjlighet till rörelse i längd- el. sid­led, ofta i en hamn el. på ett bygge tekn.kranförarekranmaskinistbyggnadskranlastkranlyftkrantraverskransedan 15453(stor) näsa vard.med.sedan 1905