Svensk ordbok 2009, webbversion

kra`mare substantiv ~n äv. vard. kramarn, plur. ~, best. plur. kramarna kram·ar·en●vanligen i sammansättn. person som hän­givet försvarar (och demonstrerar för) den före­teelse som fram­går av samman­hanget vard.samh.yrk.atomkramarekärnkraftskramareskattekramareträdkramaresedan 1987