Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. kramarn, plur. ~, best. plur. kramarna
kram·ar·en●vanligen i sammansättn.
person som hängivet försvarar (och demonstrerar för)
den företeelse som framgår av sammanhanget
vard.samh.yrk.atomkramarekärnkraftskramareskattekramareträdkramaresedan 1987