Svensk ordbok 2009, webbversion

1kram substantiv ~en ~ar kram·en●(lätt) om­famning som ömhets­betygelse; ibl. en­bart kind mot kind komm.en hård kramhan gav henne en hastig kram till av­sked○äv. som avskeds­hälsning i brev e.d.Puss och kram! Din NNsedan 1922till krama
2kram substantiv ~et kram·et●krams Nollbilligt kramsedan 1340förordning utfärdad av kung Magnus för bergsmännen i Närke (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kram; av lågty. kram ’(handels­bod med) tält­tak; kram­varor’; jfr krämare
3kram adjektiv ~t ●våt och formbar om snö admin.form.kramsnösedan ca 1660nu­mera an­slutet till krama, urspr. ’fuktig’