Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
kram·en●(lätt) omfamning
som ömhetsbetygelse; ibl. enbart kind mot kind
komm.en hård kramhan gav henne en hastig kram till avsked○äv. som avskedshälsning i brev e.d.Puss och kram! Din NNsedan 1922till krama
substantiv ~et
kram·et●krams
Nollbilligt kramsedan 1340förordning utfärdad av kung Magnus för bergsmännen i Närke (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kram; av lågty. kram ’(handelsbod med) tälttak; kramvaror’; jfr krämare
adjektiv ~t
●våt och formbar
om snö
admin.form.kramsnösedan ca 1660numera anslutet till krama, urspr. ’fuktig’