Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n krakmandlar
krak|mandl·ar●typ av stor (söt)mandel med trådigt och skört skal
kokk.paranötter och krakmandlar till julbordetsedan 1673av lågty. krakkmandel, nederl. kraakmandel med samma betydelse, till lågty., nederl. kraken ’knaka; brista’; ljudhärmande; jfr kracka