Svensk ordbok 2009, webbversion

kra`kmandel substantiv ~n krakmandlar krak|­mandl·ar●typ av stor (söt)mandel med trådigt och skört skal kokk.para­nötter och krakmandlar till jul­bordetsedan 1673av lågty. krakkmandel, nederl. kraakmandel med samma betydelse, till lågty., nederl. kraken ’knaka; brista’; ljud­härmande; jfr kracka