Svensk ordbok 2009, webbversion

kra`ge substantiv ~n kragar krag·en●(på­sydd eller lös) del av klädes­plagg, av­sedd att löpa runt halsen kläd.kragnummerlöskrageprästkragepälskrageskjortkragespetskragestärkkrageen liten rund krage○äv. om före­mål med liknande form el. analog placeringvanligen i sammansättn. mastkrage○spec. i vissa djur- el. växt­namnvanligen i sammansättn. kragfågelkragskivlingprästkrageta ngn i kragenta ngn i upp­tuktelse​ de tog slags­kämpen i kragen och sade åt honom att lugna sig ta/lyfta sig i kragenrycka upp sig​ programredaktionen har tagit sig i kragen efter den katastrofalt dåliga premiären sedan ca mitten av 1300-taletförteckning över föremål i kungens skattkammare (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kraghi ’hals; krage’; av lågty. krage ’hals; strupe; krage’