Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n kragar
krag·en●(påsydd eller lös) del av klädesplagg, avsedd att löpa runt halsen
kläd.kragnummerlöskrageprästkragepälskrageskjortkragespetskragestärkkrageen liten rund krage○äv. om föremål med liknande form el. analog placeringvanligen i sammansättn.
mastkrage○spec. i vissa djur- el. växtnamnvanligen i sammansättn.
kragfågelkragskivlingprästkrageta ngn i kragenta ngn i upptuktelse
de tog slagskämpen i kragen och sade åt honom att lugna sig
ta/lyfta sig i kragenrycka upp sig
programredaktionen har tagit sig i kragen efter den katastrofalt dåliga premiären
sedan ca mitten av 1300-taletförteckning över föremål i kungens skattkammare (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kraghi ’hals; krage’; av lågty. krage ’hals; strupe; krage’