Svensk ordbok 2009, webbversion

krack`a verb ~de ~t krack·ar●sönder­dela (tjockare olja) genom krackning för att ut­vinna bensin m.m. kem.kracka ngtsedan 1946av eng. crack med samma betydelse, urspr. ’brista’; ljud­härmande; jfr crackers, krakmandel Subst.:vbid1-216683krackande, krackning