Svensk ordbok 2009, webbversion

ko`vända verb kovände kovänt, pres. kovänder ko|­vänd·er●vända (segel­båt) med aktern mot vinden särsk. sedan man försökt vända med fören mot vinden ngt ned­sätt.sjö.SYN.synonymgippa ○ofta bildligtplötsligt byta stånd­punkt kovändasedan 1840Subst.:vbid1-216626kovändande, kovändning