Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kovände kovänt, pres. kovänder
ko|vänd·er●vända (segelbåt) med aktern mot vinden
särsk. sedan man försökt vända med fören mot vinden
ngt nedsätt.sjö.SYN.synonymgippa
○ofta bildligtplötsligt byta ståndpunkt
kovändasedan 1840Subst.:vbid1-216626kovändande,
kovändning