Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et ~er
kott·eri·et●mindre, slutet sällskap med stark sammanhållning mot omvärlden
sociol.JFRcohyponymkamarilla
kotteribildningkotteriväsenkonstnärskotteride litterära kotteriernas sekterism○äv. om tillfällig grupperingmännen samlades i kotterier för att prata affärer och dricka whiskyett kotteri (av ngra)sedan 1747av fra. coterie med samma betydelse, urspr. ’torpare under samma egendom’, till fornfra. cote ’koja’; trol. besl. med kåta