Svensk ordbok 2009, webbversion

kotteri´ substantiv ~et ~er kott·eri·et●mindre, slutet sällskap med stark samman­hållning mot om­världen sociol.JFRcohyponymkamarilla kotteribildningkotteriväsenkonstnärskotteride litterära kotteriernas sekterism○äv. om till­fällig grupperingmännen samlades i kotterier för att prata affärer och dricka whiskyett kotteri (av ngra)sedan 1747av fra. coterie med samma betydelse, urspr. ’torpare under samma egendom’, till fornfra. cote ’koja’; trol. besl. med kåta