Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kosack·en●medlem av ngt av de militärt organiserade ryttarfolk som förr levde i Rysslands utkanter
i Ukraina, kring Don etc.; ofta om dessa folk i användning som ryska kavalleri- och polistrupper; kända för karakteristisk klädsel, spec. dansstil m.m.
land.yrk.kosackhövdingkosackupprorDonkosackkosackerna kallades in för att krossa upproretSibirien koloniserades bl.a. av kosackersedan 1607av ry. kazak med samma betydelse; av turk. kazak ’vagabond; lösdrivare’; jfr kasack