Svensk ordbok 2009, webbversion

koryfé substantiv ~n ~er koryfé·er1ton­givande person in­om visst samhälls­område särsk. politiskt el. kulturellt ibl. iron.samh.yrk.en av rörelsens koryféerTredje rikets koryféersedan 1798av grek. koryphai´os med samma betydelse, till koryphe´ ’huvud; topp’ 2kör­ledare i det antika dramat histor.litt.vet.scen.yrk.sedan 1802