Svensk ordbok 2009, webbversion
[kårt`-]
substantiv ~en ~ar
kort|slut·ning·en●(oönskad) obelastad förbindelse i elektrisk strömkrets som ger strömmen en kortare väg mellan spänningskällans poler
och vanligen leder till överhettning i ledningarna om inte säkringarna brister
ekon.psykol.alla säkringar gick vid kortslutningenman tror att branden vållats av kortslutning○äv. bildligttankemässig blockering
han fick en kortslutning och kunde inte komma på svaretkortslutning (av ngt)sedan 1889; 1969 i bildlig bemärkelsejfr ty. Kurzschluss med samma betydelse