Svensk ordbok 2009, webbversion

korsa [kårs`a] verb ~de ~t kors·ar1få att bilda korsform komm.korsa armarna över bröstetkorsade axel­bandkorsa ngrasedan 18172ta sig över till an­dra sidan av ngt trafik.de korsade kanalenhon korsade gatan vid övergångs­ställethan korsade mål­linjen som segrarede korsade den amerikanska kontinentenhon korsade Atlanten i en segel­båt○äv. i fråga om tänkt rörelse (konkret el. abstrakt)korsande räta linjervägarna korsar var­andra strax söder om Väster­ås○äv. helt abstraktan­klagelserna korsade var­andrakorsa ngtsedan 18073hindra ut­förandet av plan e.d. komm.planen var väl ut­tänkt men den korsades genom ett skickligt mot­dragkorsa ngtsedan 18814fram­bringa mellan­form (mellan ärftligt o­lika växter eller djur) genom befruktning i förädlingssyfte biol.JFRcohyponym1hybridcohyponymbastard 1 korsa vanlig tomat med cocktail­tomatkorsa ngra, korsa ngn/ngt med ngn/ngtsedan 18255vanligen med partikelnöver rita kors över ngt som är felaktigt, för att göra det o­giltigt JFRcohyponymx:a hon korsade över stycket och skrev om det○äv.göra markering på (check) för att förhindra miss­bruk korsa en checkkorsa (över) ngtsedan 1738Subst.:vbid1-215832korsande, korsning En flykting korsar sitt spår.Svensk titel på roman av Aksel Sandemose (1933)