Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ge´-]
verb ~de ~t
kor·rug·er·ar●vanligen perf. part.
förstyva (plåt, plast e.d.) i en riktning genom att pressa i vågform
Nollskjul av korrugerad plåtett korrugerat plasttak över uteplatsenkorrugera ngtsedan 1875av lat. corruga´re ’rynka’
Subst.:vbid1-215807korrugerande,
vbid2-215807korrugering