Svensk ordbok 2009, webbversion

korrugera [-ge´-] verb ~de ~t kor·rug·er·ar●vanligen perf. part. förstyva (plåt, plast e.d.) i en riktning genom att pressa i vågform Nollskjul av korrugerad plåtett korrugerat plast­tak över ute­platsenkorrugera ngtsedan 1875av lat. corruga´re ’rynka’ Subst.:vbid1-215807korrugerande, vbid2-215807korrugering