Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
korpr·al·en●(titel för) innehavare av den lägsta befälsgraden i den svenska armén
fram till 1983
mil.yrk.○numera enbart som tjänstegrad för hemvärns- och värnpliktsbefälsedan 1621av fra. corporal med samma betydelse, ombildn., efter corps ’kår’, av caporal; av ita. caporale, till capo ’huvud’; jfr kapten