Svensk ordbok 2009, webbversion

korpra´l substantiv ~en ~er korpr·al·en●(titel för) inne­havare av den lägsta befäls­graden i den svenska armén fram till 1983 mil.yrk.○nu­mera en­bart som tjänste­grad för hemvärns- och värnpliktsbefälsedan 1621av fra. corporal med samma betydelse, ombildn., efter corps ’kår’, av caporal; av ita. caporale, till capo ’huvud’; jfr kapten