Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
korn·ett·en1ett litet, trumpetliknande blåsinstrument
med mjukare klang än trumpeten
musikesskornettspela kornettsedan 1643av fra. cornet med samma betydelse, till corne, lat. cor´nu ’horn’
2lägsta officer vid kavallerikompani
i äldre tid
numera ersatt av ”fänrik”mil.yrk.sedan 1677av fra. cornette ’standar; fanjunkare’, till corne ’horn’ (trol. urspr. efter standarets form); samma ord som kornett 1